Text

Kommer du ihåg de fantastiska klätterträd vars enda problem var att de saknade grenar längst ned vid marken. Som barn stod jag
och tittade upp i dessa och drömde om att lyckas komma upp i dem. Konkret består konstprojektet i en serie egenbyggda grenar
som spänns fast på oåtkomliga klätterträd så att barn kan nå upp till trädkronan. Konstnärligt sett handlar projektet om möte
mellan befintliga strukturer i naturen och konsten som en form av parasit som ändrar förutsättningarna och gör det omöjliga
möjligt.

För mig är projektet också en reaktion mot den standardiseringsvåg av Sveriges lekparker som försiggått sedan många år. De
fantastiska lekplatser som fanns då jag var liten, de som var som stora egenbyggda slott är alla rivna. Anledningen sägs vara
säkerhetsskäl, det argument som aldrig får ifrågasättas i Sverige, själva kärnan i vår kultur tycks det. Frågan är om dagens
föräldrar tillåter sina barn att klättra i träd? Och morgondagens föräldrar, kommer de tillåta sina barn att gå ut i naturen, är
inte det en lite för okontrollerbar riskfylld miljö?

Konstverket handlar alltså slutligen om frågan: ”Tillåter vi våra små att vara barn?” I mina ögon ger vi dem en miljö som
påminner om Mc´Donalds lekrum att växa upp i. Får barnen några utmaningar där, är det någonsin spännande, utvecklande,
tankeväckande, skapar det förståelse för vad som är farligt och inte, bygger det upp koordination, rörlighet, blir deras
föräldrar någonsin sugna på att vara med? Jag tror inte att upplevelserna från dagens lekparker kommer fastna i morgondagens
vuxna som vackra minnen från barndomen! Är inte det ett misslyckande isf?

Utställning: ”37 Platser - om att skapa egna rum i världen”
Plats: Wij Trädgårdar, Ockelbo
Beställare: Konst & Landskap
Håller på: 2012, 29 juni – 12 aug


Wij Konst & Landskap

Diagram

Illustration

Illustration